Det innebär att varje döv elev oavsett skolform ska få så goda förutsättningar som möjligt för att kunna maximera sin kunskapsrelaterade och sociala utveckling. Döva barn är en heterogen grupp. Vi varken graderar eller fastställer barn utifrån vilken typ av hörselnedsättning de har eller hur andra definierar deras behov av rätt till teckenspråk. Vi delar inte barnen i olika grupper beroende på hörselnedsättning eller tekniska hjälpmedel utan välkomnar alla som en del av en språklig och kulturell minoritetsgrupp — döva som har rätt till teckenspråk. Vi anser att alla döva barn ska ha en självklar och oinskränkt rätt till teckenspråk oavsett skolform, typ av hörselnedsättning eller tekniska hjälpmedel. Sverige har sedan förbundit sig att tillgodose döva barns rätt till teckenspråk genom att anta FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Det visar Sylvia Olssons avhandling. Varför blev du intresserad av ämnet? Hon följde barn som gick i en integrerad skola och sedan bytte till en specialskola. Hon gjorde intervjuer och observationer för att ta reda på hur det gick när barnen gick i hörande klass och när de bytte. Hon frågade mig om jag ville följa upp hennes studie för att ta reda på hur livet har fortsatt för barnen efter skolan. Personerna var mellan 24 och 30 år när jag kontaktade dem år och och sexton av dem ville delta i min avhandling. Vad handlar avhandlingen om?