Förra filmen, Ur askan i eldenkändes som ett steg tillbaka jämfört med dom tidigare filmerna, i alla fall för egen del i känsla och engagemang. Jag berördes inte alls på samma sätt som jag gjort med flera av dom andra filmerna. Nu kommer Tyst diplomati och jag sitter som ett frågetecken i soffan. Jag vill inte tro det, jag vill inte gå på det och OM jag inte går på det så blir hela handlingen bananas. Tyst diplomati är från början till slut precis det i mina ögon. Det här är larv.
Spännande sorti av Frank Wagner 15 mars Förra veckan hade den nya Maria Lang-filmatiseringen premiär. I andra ändan av det svenska polisfilmsundret, producerad enligt seriemetoden, tar nu historien om infiltratören Frank Wagner slut i Johan Falk-universum. Det är den femtonde filmen om Göteborgspolisen, de flesta brukar hamna direkt på dvd-hyllan och recensionerna brukar vara svala. Men den här gången funkar det faktiskt ganska bra. Inledningen är mycket spännande, Frank Wagner och hans familj ligger och sover när tungt beväpnade män stormar lägenheten. Familjen lyckas fly, men när det står klart att hans täckmantel slutgiltigt är avslöjad sätts ett pris på hans huvud och sveken blir många. Dialogen är också väl stel på sina håll, särskilt när den för handlingen viktiga "slasken" i förundersökningar ska förklaras, liksom offentlighetsprincipens för- och nackdelar.