Sammanfattat Summary in English Ökad kunskap om demenssjukdomar leder till att de diagnostiska kriterierna förändras. Diagnostiken kan förbättras med hjälp av hjärnavbildningsfynd. Med datortomografi DT och magnetisk resonanstomografi MRT kan medial temporallobsatrofi, global cerebral atrofi och förändringar i vit substans visualiseras och kvantifieras. Demenssjukdomar ökar i prevalens beroende på ökande medelålder; andelen åringar och äldre ökar kraftigt. Vikten av att utreda personer med misstänkt demenssjukdom är uppenbar och i Socialstyrelsens nya riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom betonas att en hjärnavbildning ska ingå i alla basala utredningar. Kunskapen kring demenssjukdomar, framför allt Alzheimers sjukdom, har ökat väsentligt de senaste åren, inte minst då det gäller avbildande metoder och hur dessa kan skärpa differentialdiagnostiken. Emellertid har denna kunskap inte fullt ut implementerats i det kliniska radiologiska rutinarbetet, sannolikt på grund av en bristande kommunikation mellan akademi och klinisk praxis.
Det gäller inte för demenssjukdomar. Här ställs en klinisk diagnos, det vill säga läkaren gör en sammanvägd bedömning av resultaten från en rad olika undersökningar och provtagningar. Att utreda demens handlar bland annat om att utesluta andra möjliga orsaker till patientens symptom, till exempel olika bristtillstånd och felaktigt använda läkemedel som kan ge demensliknande symptom. Demensutredningen behöver anpassas efter individ och ålder. Basal och utvidgad demensutredning En basal demensutredning kan ta flera veckor innan alla undersökningar genomförts och svaren sammanställts.