Det är vanligt att patienter byter bipolär underdiagnos, vilket tyder på osäkerhet i diagnostiken. Bipolär sjukdom typ 1 är den mest stabila diagnosen. Fler affektiva skov och psykisk samsjuklighet är förenat med ökad frekvens diagnosbyte. Användandet av strukturerat diagnosstöd samt subspecialiserad mottagning är associerat med diagnostisk stabilitet. Bipolär affektiv sjukdom drabbar cirka 1—3 procent av befolkningen beroende på avgränsning [1]. Sjukdomen kännetecknas av avgränsade episoder av depression, mani eller hypomani, som är en lindrigare form av mani.
Samma individer drabbas vanligen också av allvarliga depressioner men symtom på depression kan även förekomma i maniska perioder, alternativt kan episoderna vara blandade med intensiva och snabba växlingar mellan dessa lägen. Symtomen blir vanligtvis svårare med tiden och utan behandling riskerar den sjuke kroniska funktionsnedsättningar. Med förebyggande medicinering är prognosen god. Många är symptomfria i flera decennier och mellan sjukdomsperioderna skoven fungerar individen vanligtvis normalt. Förloppet påverkas av yttre faktorer som miljö och stress.